hela denna eftermiddag spenderades med min underbara vän felicia. så skönt att få skratta,prata och umgås precis som vi alltid gjorde förr. har verkligen saknat det. vi pratade lite om livet,lite om våra grymt bra planer för sommaren och sjöng/skrek till musik. ae alldeles för underbart!
och som jag alltid sagt,musiken påverkar så himla mycket. jag har fått sjunga och skrika till alla mina favoritlåtar och känslan jag får då är så underbar. jag tänker på hur bra livet faktiskt är egentligen. och snart är det sommarlov. alla olika äventyr jag ska få uppleva med mängder av fantastiska människor. kan inte göra annat än att längta och se fram emot allt det där.

när felicia åkte hem så satte jag mig direkt med plugget,och jag måste säga att jag verkligen har skaffat mig en krage att ta mig i. jag stryker uppgift efter uppgift som jag slutfört. och det är så otroligt skönt att bli klar med saker och ting. för snart väntar inga rester på mig längre.
när jag tänker efter så drabbade livet mig.  det varit riktigt tungt det här skolåret.  med alla möjliga saker bland annat plugget. jag har varit orkeslös och inte känt för att göra någonting. men jag har verkligen gjort världens förändring nu,jag var så långt ner på botten att mina mentorer inte trodde att det skulle gå att lösa. och det har aldrig handlat om att jag är dålig i skolan,utan att orken inte funnits där pga många privataskäl. men det kändes så otroligt skönt att stå framför min mentor på utvecklingssamtalet och berätta hur långt jag kommit,att jag enbart har en sak kvar bland alla rester och att jag sedan är i fas med alla andra. efter alla motgångar så är den känslan såå obeskrivlig. jag kan för första gången på länge erkänna att jag faktiskt är stolt över mig själv. och att kunna säga så,bara det är ett otroligt stort steg för mig. igenom detta har jag lärt mig att aldrig ge upp eller misstro mig själv. att inte förutse att man kommer misslyckas,utan istället ge sig fan på att man ska nå målet man vill komma till.

det bästa jag kunde gjort i den här situationen var att ta ansvar över det jag kunde förändra,vilket jag också gjorde och detta resulterade bra!