ja,nu är jag här igen. denna gång för att skriva av mig!

kan väl börja med att säga att jag är så grymt besviken på mig själv,jag är så jävla besviken så det fan liknar ingenting. och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag låtit det bli såhär.
varför fanns jag inte där i alla gällande lägen och visade vad jag själv tyckte,istället för att
bara stå och nicka till all jävla bullshit. jag är trött på det här,jag är trött på att vara feg och rädd för att visa mina åsikter utåt. allt för att det ska passa andra just för stunden.
något annat jag är riktigt trött på är tjejvärlden.
saknar småttingtiden lite också,då enda problemet i hela universum var monstret under sängen.
tänk om det kunde vara likadant nu ?

hur kunde jag svika dig?
jag är både blind och dum i huvudet. konflikträdd och har tappat mottot jag blickade mot.
vad händer? vad gör jag?
världen är falsk,och jag vet själv om att jag inte vill tillhöra den.
så varför låter jag mig själv vistas i den kretsen?

många om,men,kanske och varför. ju mer jag undrar,desto mer upptäcker jag att i denna vilsna
lilla värld finner jag aldrig några lätta svar..

ogillar det här djupa snacket,men ibland måste man. idag var en sån dag.
den här tiden är en sån tid. vill spola fram och se att allting kommer lösa sig och blir bra.
kanske är det omöjligt,men jag älskar att tro på det omöjliga.
och det tänker jag fortsätta göra.
för någon satte spår,visade mig rätt väg att gå..

..och för du min vän är värd att kämpa för!